Om artikel 14
Direktivet om upphovsrätt på den digitala inre marknaden från 2019 innehåller artikel 14, en bestämmelse som skyddar bildkonstverks status som offentliga. I synnerhet försvaras principen att verk som är offentliga bör förbli offentliga när de digitaliseras. Det är viktigt att notera att bestämmelsen gäller allt material som härrör från en form av mångfaldigande, inte bara fotografier.
”Artikel 14 – Offentliga bildkonstverk
När skyddstiden för ett bildkonstverk har löpt ut ska medlemsstaterna föreskriva att allt material som härrör från en form av mångfaldigande av detta verk inte omfattas av upphovsrätt eller närstående rättigheter, såvida inte det material som härrör från denna form av mångfaldigande är originellt i den meningen att det är upphovsmannens egen intellektuella skapelse.”
I praktiken ger ordalydelsen i artikel 14 flexibilitet under det nationella genomförandet på ett sätt som kan påverka framgången för den grundläggande och obligatoriska princip som den försvarar. Artikel 14 är till exempel tillämplig på ”bildkonstverk” snarare än på alla kreativa verk och först efter det att ”skyddstiden för ett bildkonstverk har löpt ut”.
Detta väcker många frågor. Vad bör hända med reproduktioner av offentliga verk som faller utanför den sedvanliga betydelsen av ”visuell konst”, såsom hantverk eller antikviteter? Vad bör hända med reproduktioner av verk som aldrig skyddas av upphovsrätt, som konstverk av Leonardo da Vinci och andra renässanskonstnärer? Är artikel 14 retroaktiv eller kommer den endast att tillämpas på mångfaldiganden som gjorts efter dagen för det nationella genomförandet? Och slutligen, hur kan artikel 14 påverka andra närstående rättigheter än de som erkänns för icke-originalfotografering, till exempel audiovisuella producenters rättigheter?
En snäv tolkning av artikel 14 är att endast länder i Europeiska unionen och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet med närstående rättigheter för icke-originalfotografier är skyldiga att se över nationell lagstiftning för att avskaffa sådant skydd. För att förstå de vidare konsekvenserna följer vår arbetsgrupp hur det nationella genomförandet ser ut i varje medlemsstat.
Att gå utöver den bokstavliga innebörden av artikel 14
Vissa länder har reviderat lagstiftningen för att gå längre än vad som krävs enligt artikel 14. I dessa länder ger upphovsrättslagstiftningen nu större skydd för det offentliga rummet i enlighet med andan i artikel 14.
Sveriges reviderade bestämmelse om närstående rättigheter utesluter nytt skydd för fotografier av alla ”konstverk” för vilka upphovsrätten inte längre gäller, snarare än endast konstverk. 49 § upphovsrättslagen gäller tekniskt sett endast fotografiska bilder eller jämförbar reproduktionsteknik. Regeringen har dock klargjort att upphovsrättslagen, i den mån en icke-ursprunglig mångfaldigandeakt eller teknik faller utanför kategorin ”fotografiska bilder”, inte ger något skydd för den prestanda eller det material som produceras av den.
Tyskland har också ett bredare perspektiv. Enligt § 68 i den tyska upphovsrättslagen får ”mångfaldigande av bildkonstverk som är offentliga” inte skyddas av de närstående rättigheter som erkänns för fotografiska verk och produkter som tillverkas på ett liknande sätt som fotografier (såsom 3D-skanningar och andra medier för mångfaldigande). Bestämmelsen har retroaktiv verkan genom att den är tillämplig på mångfaldigande av visuella konstverk från och med den tidpunkt då upphovsrätten upphör att gälla för källverket, även om mångfaldigandet skedde innan upphovsrätten upphörde att gälla.
Ett snävt förhållningssätt till genomförandet
Andra länder har intagit en snäv hållning till artikel 14. Österrike, Danmark och Spanien reviderade bestämmelserna om närstående rättigheter så att de endast gäller konstverk för vilka upphovsrätten har löpt ut. Både Danmark och Spanien genomförde bestämmelsen ordagrant, och efter tidsfristen för genomförandet, för att undvika att straffas för deras kraftigt försenade införlivande. Båda länderna planerar att se över och eventuellt revidera sin lagstiftning för att bli bredare vid ett senare tillfälle.
I vissa fall kan införlivandet vara för snävt. 49 a § upphovsrättslagen i Finland utesluter nu från närstående rättighetsskydd ”ett fotografi av ett konstverk vars skyddstid har löpt ut”. Det är oklart hur domstolarna ska tolka texten mot bakgrund av det bredare utbudet av material som produceras under reproduktionen, såsom data, metadata eller andra medier utöver ett ”fotografi”. Bestämmelsen gäller endast fotografier som tagits efter den 3 april 2023.
Behövs nationellt genomförande?
Eftersom artikel 14 föreföll vara inriktad på användningen av närstående rättigheter för icke-originalfotografering har vissa länder utan sådana rättigheter inte reformerat sina nationella lagar.
Belgien har inte införlivat bestämmelsen och förklarar att det inte behövs någon separat bestämmelse eftersom den belgiska upphovsrättslagstiftningen redan kräver att dessa material ska vara ”upphovsmannens egen intellektuella skapelse” för att skyddas av en ny upphovsrätt. Oron var att införandet av en ny bestämmelse skulle kunna skapa förvirring och tvetydighet i upphovsrättslagstiftningen, eftersom tröskelvärdet redan gäller för alla kategorier av verk snarare än bara konstverk. Andra länder som avböjer införlivandet är Frankrike, Ungern, Luxemburg, Nederländerna, Polen och Slovakien.
Kroatien införlivade däremot artikel 14 genom att införa den fullständiga texten i artikel 18 om ”oskyddade skapelser”. Under samrådsprocessen begärde kulturarvssektorn att texten ”konstverk” skulle inkluderas i stället för ”konstverk”, men förslaget godtogs inte. Trots detta sänder införandet ett tydligt budskap om vikten av att skydda den offentliga domänen. Liknande införlivanden har skett i Estland, Lettland, Portugal och Rumänien.
Begränsningar av kulturarvet som går utöver upphovsrätten
Upphovsrätt är dock bara en typ av begränsning som kan begränsa användningen av reproduktioner av offentligt material.
Italien och Grekland har kulturarvslagar som begränsar användningen av offentligt ägda kulturarv för vissa ändamål utan tillstånd och betalning av en avgift. Detta innebär att ett mångfaldigande kommer att vara allmän egendom, men det verk som det avbildar förblir föremål för en annan rätt som begränsar dess användning.
Slutligen kan ideella rättigheter eller avtalsvillkor också gälla för det verk som avbildas på ett sätt som påverkar mångfaldigandets användning eller tillgänglighet.
Nästa steg
Vi kommer inom kort att publicera en översikt med information som vi har samlat in om olika länder. Vi saknar information från Cypern, Litauen och Island, så om du har någon, vänligen kontakta [email protected]. Du kan också gå med i Europeana Network Association Copyright Community för att hålla dig uppdaterad om utvecklingen på detta område.
Ytterligare läsning
För mer information om detta ämne, här är några ytterligare resurser som du kanske tycker är användbara:
En nyligen publicerad artikel i tidskriftenSurrogate Intellectual Property Rights in the Cultural Sectorav Andrea Wallace
Eurovisionssidan för Communia Association och genomförandeportalen för direktivet om den digitala inre marknaden, som ägnas åt artikel 14.
Nyhetsinlägget ”Isthe Public Domain under threat in Italy?”av Deborah de Angelis
Det kommande evenemanget Public Domain Day 2024 den 7 mars 2024, på plats i Bryssel och online.
Ett särskilt tack till medlemmarna i artikel 14-arbetsgruppen som samarbetade om den forskning och datainsamling som krävs för denna tjänst.